VI ÄR BÄSTLOKAL MARKNADSFÖRING! 0122-173 00 info@fokusfinspang.se

Aurora Taube och moralen

En promenad vid Finspångs slott idag är oftast en lugn historia. Det kan vara svårt att tänka sig platsen vid 1700-talets slut och 1800-talets början, som kan beskrivas som den mest lysande perioden för Finspångs slott (dock inte för Finspångs bruk, men det är en annan historia).

Trots att efterfrågan på Finspångs främsta handelsvara kanoner hade minskat märktes inte de sämre tiderna på slottet. Dess starkast lysande
stjärna var Aurora Taube. Finspångs slott var vid den här tiden en plats som besöktes av gäster från Europas alla hörn. Många ville ta del av Aurora Taubes och Jean Jacques De Geers gästfrihet. Här sattes det upp skådespel och sjöngs sånger, gärna på en plats i den engelska parken om vädret tillät eller i slottets salonger på vinterhalvåret. Det sägs att det till och med hände att brukets produktion pausades för att arbetarna
skulle kunna delta i skådespelerierna.

Aurora hörde till Sveriges förnämsta elit från födseln och hade en priviligierad livsstil som inte var populär hos alla. I skrivna källor kan vi
läsa beskrivningar av en kvinna som är vacker, älskvärd, godhjärtad och en utmärkt värdinna, samtidigt som andra beskriver henne som lättsinnig, omoralisk och med ett öga för andra män än sin make. Rätt så mänsklig, med andra ord.

Frågan om vad som är låg och hög moral är ständigt aktuell. Innebörden i orden svänger som en pendel genom tiden. Det är lätt att tänka att vi är som mest upplysta och frispråkiga idag men berättelser om Aurora kan visa en annan verklighet. Synen på sexualitet var friare och öppnare för 200 år sedan än vad den kom att bli senare. I brevväxling mellan gifta par under Auroras livstid visar det sig att kvinnor var lika frigjorda som män. I realistiska teckningar från Finspångs slott, gjorda av de kända konstnärerna Johan Tobias Sergel och Carl August Ehrensvärd, porträtteras

Auroras aptit på män på ett sätt som en del nog idag skulle tycka var ganska vulgär. Detta till trots reagerade inte omgivningen nämnvärt, vilket är ett tecken på att relationer utanför äktenskapet inte var ovanligt vid den här tiden.

Även om mäns och kvinnors lust framstod som likvärdig var deras ställning i samhället inte det – det var inte förrän 1921 som gifta kvinnor i Sverige blev myndiga. Innan dess var maken förmyndare över sin hustru. Visst kan man föreställa sig att de omständigheterna gjorde det ännu
mer lockande för en kvinna att ta makt över det hon kunde. I Auroras fall – sina relationer.

NIKLAS NORLIN & IDA RÅDEGÅRD, ETNOLOGER

Scroll to top