Vi som är lite äldre kan inte undgå att märka att språket och hur vi använder det förändras över tid. Uttryck som vi tyckte var självklara när vi var yngre begriper inte dagens ungdom och vice versa.
När fick du exempelvis senast frågan av någon hur mycket klockan är?
Eller när läste du en skylt där det stod ”betala gärna med jämna pengar”? Skulle en tonåring idag förstå vad som menas med jämna pengar? Finns det ojämna pengar?
Jag tror inte heller att du på sistone du blivit hejdad av en stressad person, som frågar var den närmaste telefonkiosken finns.
Kommer du ihåg när du skulle parkera bilen och letade fram ett antal enkronor för att betala i parkeringsautomaten?
För ungefär 35 år sedan gick jag in på Östgötabanken för att hämta ett checkhäfte. Kommer ni ihåg dem? Jag frågade bankkassörskan om jag skulle hämta checkhäftet på banken eller beställa det från Linköpingskontoret. Bankkassörskan tittade vänligt på mig och sade; ”Det är så trevligt när ni kommer in”. Idag känns det otänkbart att en bankanställd skulle uttrycka sig på det viset.
Men å andra sidan skulle vi ha inte ha förstått det här om vi hört det för trettio år sedan.
”Du behöver ladda ner parkeringsappen.” Göra vadå?
”Vi bör begränsa skärmtiden för våra barn.” Vad i hela friden är skärmtid?
”Biljetten måste aktiveras innan ni går på bussen.” Räcker det inte att aktivera sina barn och hunden. Ska man aktivera en biljett nu också?
”Ja men, det vet du väl att hon är en känd influencer”. En influ, har hon influensa?
”Nu är dokumenten digitalt signerade av alla”. Jaha, och vad innebär det då?
”Det gick så sjukt bra”, som den unga fotbollsspelaren sade när hennes lag vunnit. Mm, sjukt bra, låter väl inte särskilt bra, eller?
Text Ann-Britt Wrenner
