Plötsligt slog det mig att jag kan fira ett jubileum. I dessa aprildagar är det 60 år sedan jag kom till Finspång, alltså 1966, och blev en ”riktig” finspångsbo. Hur såg Finspång ut då och vilka personer fanns på ledande positioner?
På 60 år har mycket förändrats och jag tänker ta fram flera exempel på det. Den gamla Bergslagsbron var ensam om att över ån och Skutbosjön binda ihop Östermalm med centrum och vänstra delen av samhället. Det dröjde några år innan den nuvarande bron tog över. Stora bron över Skutbosjön var klar att tas i bruk på 1980-talet. Året 1966 låg kommunen i startgroparna för att bygga Nyhemsområdet, medan Dunderbacken, Hårstorp och Mellangrind fick vänta till 70- respektive 90-talet innan områdena var klara för inflyttning.
Förvaltningshuset stod klart 1971 och tre banker i centrum betjänade kunderna på ett sätt som jag då trodde att vi skulle få behålla livet ut. Det skulle dröja några årtionden innan servicen mer eller mindre monterades ner och digitala världen klev in och förändrade spelplanen radikalt. Bokhandeln, den fina, frodades innan affären tyvärr en dag stängdes för alltid. Jag saknar den mycket, särskilt den perioden när härlige personen Bror Eriksson var föreståndare. Borde inte en så pass stor ort som Finspång kunna hålla en bokhandel under armarna? Tydligen inte.
De stora industrierna Stal-Laval och Svenska Metallverken hade bra fart och Ingvar Jung respektive Harald Törnblom var verkställande direktörer. Polischefen hette Erik Härnklint, brandchefen Ragnar Liljeqvist och ledande politiker var Peter Forsman och Torild Lindvall.
Sten Palmqvist var Finspångs nöjeschef. Han var föreståndare Folkets Hus och Folkets Park. Här var det bland annat filmer, teater och danser. Folkets Park försvann på 1970-talet och då lades ett flertal parker ner över hela Sverige. Gunnar Ivarius var källarmästare för Hotell de Geer och där gick det livligt till både med nöjen och mat.
NÖK (Norra Östergötlands Konsumtionsförening, nuvarande Coop), dominerade affärssidan med Åke Dahlin som affärschef. Ett tiotal butiker fanns i själva Finspång och lika många butiker var spridda på alla småorter. Numera har Coop tre butiker kvar i Finspång och en i Rejmyre. Vi som åt ute hade fyra matställen att välja på. Från lilla Citybaren på Vallonvägen till Värdshuset, Hotell de Geers restaurang och lunchrestaurangen Vallonen. Citybaren revs 1967. I skrivande stund serveras ett 20-tal alternativ att äta sig mätt på.
Idrotten och övrigt föreningsliv blomstrade. Finspångs AIK hade 15 sektioner och på det låg Faik trea i Sverige, slaget bara av Djurgårdens IF och Spårvägens IF i Stockholm. Lägg till alla fotbollsklubbar och övriga specialklubbar så förstår du kanske att en sportjournalist inte behövde vara arbetslös. Utbudet i Finspång har dalat väsentligt mot mitten på 1960-talet. Det känns trist. Allt var inte bättre förr, men jag tycker att mycket var det.
Fiskmåsar härjar sedan många år i Finspångs centrum och på Dunderbacken. De skränar och släpper ifrån sig avföring på bilar. Inget att skratta åt. Nyligen såg jag att en skrattmås, som känns igen på sitt bruna huvud, gjort fiskmåsarna sällskap. Blir det roligare nu i måsflocken?
Text Nilsove Magnusson
