Det hände sig vid den tiden, i slutet på 1960-talet, att jag befann mig i Flen och kom i en situation som jag inte kunde påverka. Därför blev det en vandring hela natten mellan Flen och Katrineholm, en sträcka på nästan 2,5 mil.
Inom kort är det midsommarvecka igen. Varje år när midsommaren börjar pocka på uppmärksamhet minns jag min långa promenad i Södermanland dagarna före midsommarafton. Nog för att jag blivit alltmera glömsk. Men vandringen mellan Flen och Katrineholm har jag inte glömt, fast det är 58 år sedan den skedde.
Här är orsaken att jag blev lämnad i Flen. Finspångs AIK:s fotbollslag skulle spela en kvällsmatch i division 3 borta mot Flens IF. Jag brukade då och då hänga med i spelarbussen. Normalt åkte jag hem och skrev referatet, men den här kvällen skulle Folkbladet tryckas tidigare än vanligt, vilket betydde att jag var tvungen att läsa in artikeln på telefon från Flen. ”Så glöm inte bort mig”, sa jag till lagledaren. ”Inte glömmer vi dig”, menade han. Men det var just vad som hände. När jag var klar med referatet var bussen borta.
Jag trodde att bussen snart skulle komma tillbaka snart, men efter ungefär en timmas väntan insåg jag att så inte var fallet. Så jag började min vandring mot Katrineholm i sandaler, t-shirt, blazer och sommarbyxor.
Försökte lifta, men utan framgång. Så jag fortsatte gå. Vid 04.30-tiden på morgonen var jag framme och vilade mina fötter som inte direkt mådde jättebra. Att jag glömdes bort berodde på att Flens målvakt fick åka med och därmed blev det samma antal i bussen. Först vid Åby upptäcktes att jag saknades. Om mobiltelefonen varit uppfunnen 1968 hade jag nog sluppit vandringen i natten.
Jag vill att Lars ”Lerta” Palmqvist utses till årets hjälte i Finspång. Detta sedan han i april snabbt om blixten agerade när arbetskamraten Andreas Ragnarsson satte matbitar i halsen och inte fick in luft. ”Lerta” förstod att här gällde det sekunder. Han var insatt i räddningsmetoden Heimlich/buktryck och satte genast igång med hjälpen. ”Han räddade livet på mig. Jag känner stor tacksamhet”, sa Andreas till NT:s reporter Magnus Johansson.
Överläkaren Michael von Schicfus hävdar att den snabba insatsen var avgörande för utgången.
Hjälten Lars Palmqvist är en känd person i Finspång, även om han numera bor i Norrköping, men han är uppväxt och arbetar i Finspång och spelar sedan många år i rockband. Musiken är hans stora fritidsintresse och han spelade verkligen första fiolen för att rädda kamraten Andreas.
Tornseglarna ses i luften över Östermalm och Dunderbacken. Margaretha Nilsson satt på balkongen och åt frukost 21 maj, då hon såg fyra tornseglare. Hon blev intresserad av att följa av fåglarna för 15-20 år sedan. Mona-Lisa Lindgren på Vesslevägen har haft koll på tornseglarna omkring fyra årtionden och årets första fågel anlände 22 maj. ”De brukar komma varje år mellan 20-22 maj, säger Mona-Lisa. I fågelboken läser jag att tornseglaren har en suverän flygförmåga, lever på luftplankton som hämtas upp från fyra kilometers höjd och kan till och med para sig i flykten. Det är uppenbarligen en intressant fågel.
Text Nilsove Magnusson
